Jag lider av en psykossjukdom sedan snart 11 år tillbaka. Den heter Paranoid Schizofreni. Då jag blir psykossjuk så börjar jag oftast höra röster, se syner, känner mig förföljd, bevakad, avlyssnad.. jag kan även ha sk vanföreställningar, och då har det hänt att jag trott jag är gravid, smittad av en könssjukdom, har en hudsjukdom (tvättar mig i ansiktet).
Jag gick upp i vikt pga min första psykos (har totalt haft två st, den sista för 7 år sedan), blev trött av psykosen och fick medicin som gjorde mig både trött och gav mig hungerkänslor, sötsug.
Såhär står det på Netdoktorn om Schizofreni:
Schizofreni är en hjärnsjukdom som medför förändringar i tankeverksamheten och beteendet. Sjukdomen präglas av perioder då man inte kan skilja på verkligheten och ens egna föreställningar. Sjukdomen fördelar sig jämnt över könen och börjar normalt i 15-30-årsåldern. Risken för att utveckla schizofreni är cirka en procent för befolkningen som helhet.
Varför blir man schizofren?
Orsaken till schizofreni är okänd, men ärftliga faktorer är betydande. Risken att man någon gång under sin livstid utvecklar schizofreni är cirka en procent. Om en mor- eller farförälder har sjukdomen ökar risken till tre procent. Risken är cirka 10 procent om den ena föräldern är sjuk och 40 procent om båda föräldrarna är drabbade. Risken för att utveckla schizofreni om ens enäggstvilling har sjukdomen är 40-60 procent. Ärftliga faktorer (gener) förklarar således inte allt, eftersom enäggstvillingar har samma arvsanlag.
Man ärver således sannolikt dispositionen för att utveckla sjukdomen, medan alltså miljöfaktorer verkar avgöra om en individ med ett ärftligt anlag för schizofreni får sjukdomen.
Hur upplevs schizofreni?
Sjukdomen schizofreni är sannolikt en mycket heterogen sjukdom, med en mängd olika uttryck och en mycket skiftande prognos.
Sjukdomen kan komma smygande eller akut. Om den uppträder smygande, kommer man att se att patienten innesluter sig allt mer, isolerar sig från vänner och familj, blir slarvig med den personliga hygienen och förlorar intresset för utbildning, jobb och vanliga göromål (negativa symptom).
Sömn och koncentrationsbesvär, ambivalens, förändringar i känslolivet och narkotikamissbruk kan också vara tidiga tecken. Hos flertalet uppträder med tiden perioder präglade av hallucinationer (syner, röster, lukter med mera), vanföreställningar (ofta bisarra och förföljelsepräglade) och/eller osammanhängande tal. Några patienter uppvisar symptom i rörelseapparaten där de till exempel stelnar i bisarra positioner.
Sjukdomen är mycket belastande för patienten och dess familj, inte minst på grund av medföljande sociala problem med utbildning, jobb och etablering av familj. Uppemot 15 procent av unga schizofrena begår självmord.
Vad kan man göra?
Det hör till sjukdomen att patienten under perioder inte har insikt i sin situation, det vill säga att man inte erkänner sin sjukdom och behov av behandling. Ofta ingår behandlingssystemet i patientens vanföreställningar. Under dessa faser av sjukdomen kan det bli nödvändigt att tvångsinlägga patienten för att skydda honom/henne mot sig själv och andra.
Dessutom arbetar man mycket med att utbilda de anhöriga så att de på bästa sätt kan stötta patienten och observera tidiga tecken på sjukdomsåterfall.
Hur ställer läkaren diagnos?
Diagnosen ställs efter samtal och observation av patienten. För att utesluta andra orsaker till symptomen utförs en fysisk undersökning, samt blodprov. En grundlig organisk utredning innefattande datortomografisk undersökning av skallen och EEG liksom en så kallad psykometrisk funktionsbedömning av kognitiva funktioner brukar också ingå i den diagnostiska undersökningen av en nyinsjuknad patient.
Framtidsutsikter
Schizofreni är i regel en långvarig sjukdom, men spontana tillfrisknanden förekommer, även efter flera års sjukdom. Den medicinska behandling som används botar inte, men förkortar de akuta episoderna samt minskar de negativa symptomen. Utbildning av patienter och anhöriga medför bättre prognos på sikt liksom sannolikt en tidig intervention vid nyinsjuknande.
Hur behandlas schizofreni?
Behandlingen av schizofreni består av flera delar: antipsykotisk medicin, samtalsterapi, sociala åtgärder och utbildningsinsatser.
Antipsykotisk medicin
Detta är läkemedel som blockerar effekten av signalämnet dopamin i hjärnan. På grund av denna gemensamma verkan betraktade man tidigare schizofreni som en följd av överaktiv dopaminproduktion i hjärnan. Nyare undersökningar tyder på att patienter med schizofreni har en ökad aktivitet endast i några av hjärnans dopamin-signalvägar. Man menar att också många andra olika neurotransmittorer har betydelse för schizofrenisjukdomens olika manifestationer.
De antipsykotiska läkemedlen har under många år utgjort en väsentlig del av behandlingen. De klassiska preparaten (haloperidol, zuclopenthixol, chlorpromazin, perphenazin med flera) är speciellt verksamma på de positiva symptomen. De nyare antipsykotiska läkemedlen (clozapin, olanzapin, sertindol, risperidon) har också en god verkan på de negativa symptomen.
Samtalsterapi
Denna behandlingsform har relativt liten effekt på de psykotiska symptomen, men har som mål att öka självkänslan, självförståelsen och hanteringen av symptomen, att inge ökad initiativförmåga samt att minska känslan av ensamhet. Samtalsterapin kan också vara avgörande för att motivera patienten till andra behandlingsåtgärder
Sociala åtgärder
Här tänker man framförallt på etablering av möteslokaler och andra stödåtgärder, anpassade undervisnings- och fritidserbjudanden samt olika bostadsformer (kollektiv, skyddade vårdbostäder med mera).
Utbildningsinsatser
Utbildning av anhöriga och patienter kan ge en större förståelse för den sjukes situation och en ökad kunskap om sjukdomen.
__________________________________
Fakta om Hetsätning:
Hetsätningsstörning (binge eating disorder, BED) är en så kallad restdiagnos i kategorin ätstörningar. De senaste årens forskning har visat att de problem som patientgruppen med BED presenterar är av sådan karaktär att en diagnos separat från BN är motiverad.
Hetsätningsstörning (BED), i likhet med bulimia nervosa, yttrar sig i återkommande perioder av hetsätning då patienten äter betydligt större mängder föda än vad som kan anses normalt och upplever sig samtidigt ha förlorat kontrollen över ätandet.
Skillnaden mellan BED och BN är att episoder av hetsätning vid BED inte åtföljs av olämpligt kompensatoriskt beteende (t ex. fasta, missbruk av laxermedel, urindrivande medel, självframkallad kräkning och/eller överdrivet motionerande). En annan skillnad är att utvecklingsbanan vid BED brukar vara lite annorlunda än BN. Vid BN brukar perioder av bantning nästa alltid föregå episoder av hetsätning, vilket inte alltid är fallet vid BED. Dessutom brukar en mycket klar majoritet av fallen vid BN vara normalviktiga, medan en ansenlig portion av patienter med BED är överviktiga eller har fetma. Vid BED brukar man inte heller, såsom det är vid BN, nästan alltid se en extrem relation mellan självkänsla och upplevelsen av vikt och figur. Detta per definition inte finns med i de diagnostiska kriterierna vid BED heller.
I likhet med BN är den drivande faktorn i BED ett starkt missnöje med vikt/figur, låg självkänsla och en rad andra psykosociala faktorer som leder till flera onda cirklar, t ex mellan bantning och överätning/hetsätning som tillsammans med oundvikliga biologiska mekanismer vidmakthåller störningen.
Diagnostiska kriterier för hetsätningsstörning (BED)enligt DSM-IV är:
A. Återkommande episoder av hetsätning. En hetsätningsepisod karakteriseras av följande två beskrivningar:
(1) personen äter under en av gränsad tid ( t e x inom två timmar) en väsentligt större mängd mat än vad de flesta personer skulle äta under motsvarande tid och omständig
(2) personen tycker sig ha förlorat kontrollen över ätandet under episoden (t e x en känsla av att inte kunna sluta äta eller kontrollera vad eller hur mycket man äter)
B. Hetsätningsepisoden är associerad med tre (eller fler) av följande:
(1) äta mycket snabbare än normalt
(2) äta till man känner sig obehagligt mätt
(3) äta stora mängder mat när man inte känner sig fysiskt hungrig
(4) äta i ensamhet därför att man skäms för hur mycket man äter
(5) känna sig äcklig eller känna sig nere, känna mycket skuld efter överätning
C. Klart bekymmer eller upplevelsen av att vara olycklig pga hetsätning
D. Hetsätningen förekommer i genomsnitt minst 2 dagar i veckan under sex månader
E. Hetsätningen är inte relaterad till regelbunden användning av olämpliga kompensatoriska beteenden (t ex självframkallad kräkning, fasta, överdriven motion) och inträffar inte heller enbart under förloppet av anorexia nervosa eller bulimia nervosa.
Behandling
KBT i grupp för BED har visat på mycket goda resultat. Behandlingen syftar till normalisering av ätvanor och i likhet med behandlingen för BN arbetar man för att kartlägga faktorer som vidmakthåller störningen för att åstadkomma förändringar som syftar till tillfrisknande. Även interpersonell terapi har i ett par studier visat på lovande resultat i behandling av BED.
